Ny blogg 2013

Nedan ser du en summering av mitt 2012 som bloggare här. Jag har numera startat eget företag som PT/Strength Coach och har därmed en egen hemsida från vilken jag bloggar! Välkommen till Starks!

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.

Här är ett utdrag:

600 people reached the top of Mt. Everest in 2012. This blog got about 3 100 views in 2012. If every person who reached the top of Mt. Everest viewed this blog, it would have taken 5 years to get that many views.

Click here to see the complete report.

Annonser

Att släppa taget behöver inte betyda att ge upp!

Idag körde jag igång med tyngdlyftningen igen, efter en sommar utan lyftning och mestadels rehab/prehab för min skadade höft.

Låter som jag är 65 och bytt höftkula men inte riktigt än! Fick diagnosen FAI – Femural Anterior Inpingement, vilket kortfattat innebär att lårbenet ligger och nöter mot höften, inte bra. Ordnar man inte till detta kan det så småningom leda till Artros, alltså en degenerering av lårben och höft = smärta och taskig funktion. Så sedan dess har jag undvikit aktivitet/rörelser som spär på problemet och lagt till övningar som stärker de muskler som drar tillbaka grejorna på rätt plats – inga knöliga fackuttryck krävs, allting är väldigt logiskt.

Och det har gått jättebra, höften kändes bättre redan efter 2 veckor och jag var glad och nöjd! Det var inte förrän några månader senare som jag insåg att jag förmodligen inte skulle kunna gå tillbaka till samma mängd och intensitet i min tyngdlyftning som tidigare. Aldrig någonsin igen. Jag ”förlorade” även cyklingen eftersom det är exakt de rörelserna som höften inte klarar av. När jag säger klarar av menar jag i den utsträckning som jag belastat den tidigare. För visst kommer jag klara att träna dessa idrotter igen, med måtta och med en dos rehabiliterande övningar samt stretch och triggerpunktsbehandling.

Det var tufft att greppa att jag inte längre skulle träna lyftningen och cyklingen lika hårt och mycket som tidigare. Jag blev liksom vilsen och började fundera på vem jag nu skulle ”vara” inom träningsvärlden? Eftersom jag är utbildad inom idrottspsykologi förstod jag vad jag höll på att gå igenom, en förändringsfas, eller ”career transition” som vi skulle kallat det! Inte för att jag gjort stor karriär inom någon av dessa idrotter men jag har haft framgångar i form av goda idrottsliga prestationer på en motionärs nivå. Och alla ni som någon gång tagit er an en utmaning, idrottslig eller av annat slag, vet hur stark känslan är att gå i mål med det man slitit så hårt och fokuserat för! Det blir en del av vem man är som individ, exempelvis ”Annika cykelgalningen” eller ”Annika som tyngdlyfter”. Man identifierar sig med sin idrott och sina prestationer, det är mätbara framgångar som man stoltserar med och ofta är det just dom sakerna man får beröm för, -”vad duktig du är som cyklar så många lopp” eller liknande. Alltså blir det en form av sorgearbete man går igenom när man, av någon anledning, tvingas lämna sin idrott och det man kan bäst.

Så jag gick väl igenom denna ”sorg” under sommaren. Jag höll igång cyklingen på den nivå som funkade utan att höften skrek och underhöll styrkan sporadiskt på gymmet. Jag genomförde träningen mest för att det var ett måste(!) och inte för att jag längtade till träningen, att få ta ut mig och slita! För vad skulle jag slita med?! Jag kunde ju inte slita hårt med någon av de träningsformer som jag ville genomföra och känner till så bra. Det sjönk in och jag köpte läget, även om väldigt motvilligt.

Det tuffaste var att se och läsa om mina vänners och fd kollegors framgångar inom tyngdlyftning, det sved när jag insåg att jag inte längre var ”en i gänget”. Jag kunde inte stoltsera med några personbästa eller lägga upp foton från något lyftarläger. Och jag som nu var steg 2 utbildad Strength Coach, som inget hellre ville än att träna och jobba med lyftning, fick avstå denna värld. Det kändes då som att det var för evigt. Men nu har det fått sjunka in och jag har accepterat att jag kanske inte kommer träna tyngdlyftning på samma nivå som tidigare och det känns helt okej. Nu vill jag istället satsa hårt på att jobba med det! Jag har även fått tillfälle att hitta andra motionsformer att utvecklas med framöver.

Jag kommer träna tyngdlyftning för att utvecklas som lyftare, förbättra tekniken, flödet, öka vikterna och utmana mina gränser. Skillnaden nu är att jag måste balansera detta med andra goda rörelser, stretch och Triggerpunktsbehandling för att min höft skall fungera även när jag är 65!

100-dagars är avklarat!

Söndag var dag 100, den sista dagen på min utmaning att leva socker-, gluten- och alkoholfritt!

Jag har under resans gång testat flera nya metoder, taktiker och ingredienser och lärt mig mycket nytt om både kostens värld och om mig själv. Jag lovade en summering av min utmaning, den kommer här…

Jag startade med att förändra mitt sätt att äta, strategin för när maten skulle intas. Detta kallas för Periodisk fasta och jag inspirerades av en artikel skriven av Brad Pilon (”Eat-Stop-Eat”).
I periodiska fastan fann jag ett sätt att äta som passade mig väldigt bra = gav flera positiva effekter, såsom minskad vikt, ökad energi och bättre mental närvaro. Jag valde dock bort denna metod när mina fasta arbetstider från 8-20 begränsade möjligheter för mig att välja när jag skulle äta. Jag valde att lägga träningen på morgonen, innan jobbet och märkte att det funkade toppenbra! Eftersom jag tränar grupper 3 kvällar i veckan passar det bäst för mig att träna tidigt, i tystnaden och innan morgonkylan lagt sig…underbart!

Min utmaning var från början att klara 100 dagar utan socker. Detta innebar därför även att jag uteslöt vetemjöl/gluten samt alkohol ur kosten. Börjar du tänka efter, läsa igenom hela innehållsförteckningen så finner du ofta socker av olika arter i affärens produkter. Jag har så länge jag kan minnas varit noggrann med vad jag äter men insikten och nya kunskapen inom området ”stenålderskost” och raw food (att äta icke tillagad och icke processad mat, oftast organisk) har vuxit och utvecklats i samband med denna utmaning. En påtaglig skillnad är hur bra min mage mår av raw food och av begränsade intag av rött kött.

Backar 14 år…
Utveckling och att lära sig nytt kan komma från olika håll, kanske framförallt utbildningar och läromedel. Inspirerande föreläsare och ambitiösa mentorer, eller PT:n på gymmet du går till. För mig var det en blandning av detta och framförallt en omättlig vetgirighet när det handlade om näringsfysiologi – hur, varför och vad vi människor stoppar i oss. Första råden om kosten fick jag från ”den coola PT-tjejen” på Friskis&Svettis i centrum. Hon berättade om ris och tonfisk, äggvitor och gurka… Ett avskräckande exempel på mindre bra råd till en motionär på 20 år. Jag skrattar åt det idag, undrar hur mycket hon själv visste?!

Sedan läste jag Paulun, vilken svensk träningsintresserad har inte gjort det?! Då pratade han om fettförbränning och kosten var fettsnål och kolhydratrik. Senare kom idéerna om att göra tvärtom och Atkins och LCHF blev ”rätt grej” att följa. ”Stenålderskost”, Periodisk fasta, RFL och Metabolic Typing. Jag har påverkats av alla ”riktningar”, nya svängningar och allt som varit ny information och kunskap för mig. Och nu, idag har jag närmat mig en lösning, en sammansättning av alla de delar jag tror på, står för och som passar min kropp och mitt psyke. Jag säger att jag närmat mig eftersom jag ännu ej är helt överens med mig själv om att avstå socker för all framtid. Min ”extrema sida”, mitt tävlings-jag vill det och tror på det medan min rationella, lugnare och mer analystiska sida säger att det kanske ska få bero. För misslyckanden (att äta något sött i detta fall) blir så påtagligt om livet skall följa ”allt-eller-inget-principen” och att återfalla i misslyckanden titt som tätt skadar nog mer än att leva lite mer på en ”medel-nivå” alltid…

Inspirationskällor…
I Stockholm fick jag möjlighet att inspireras fullt ut av duktiga kollegor. Jag anlitade PT:n Christoffer Jonsson (PT på SATS) ett energiknippe med otroligt mycket kunskap, drivkraft, vilja och en tuff jäkel! Hans synsätt och inställning har bidragit massor till vem jag idag är som PT och människa, han har fått mig att tänka om, att ifrågasätta och att tänka nytt! Det viktigaste han lärt mig är att aldrig låta sig begränsas. Inte av teorier, egna rädslor, motgångar eller andras åsikter. Det svåra är sedan att se till att göra detta i praktiken, att bryta sina mönster, då kan man behöva en PT, en galen vän eller en irriterande duktig kollega 🙂 som triggar igång en! Själv vet jag att när jag blir arg, irriterad eller avundsjuk på andra så är det ett tecken på att jag vill lyckas med något liknande. Då antecknar jag allt jag kan komma på att jag vill uppleva/testa och rangordnar dem, viktigast till minst viktig. Jag sätter en tidsram för hur fort de olika sakerna kan genomföras, vad som är realistiskt och bestämmer mig sedan för vad som är första steget att ta i den första ”utmaningen”. ”If it’s important, do it every day”, ett uttryck jag fick med mig av Personlig tränaren Erik Börjesson på en utbildning han höll. Ett uttryck som rymmer mycket vett och drivkraft! Det har blivit lite av ett mantra för mig, ett uttryck som triggar mig till positivt tänkande, energi att utmana mig och göra de saker som styr mig i rätt riktning.

Om du kommit hit så vill jag tacka för att du följde mig på detta inlägg och kanske till och med på hela denna resa. Här avslutar jag dagens lite mer filosofiska inlägg och hoppas du får en fin dag!

Dag 92/100

Hela 13 dagar sedan jag gjorde ett inlägg, hög tid för uppdatering!

Vikt: 68.6kg = gått upp ca 2kg sedan avslutad detox.
Vågen ger svart på vitt, jag har sedan jag avslutade detoxen ökat 2kg. Inte helt oväntat eftersom jag nu lagt till mer energi, mer kolhydrater och automatiskt binder mer vätska i kroppen. Det är nu 8 dagar kvar till ”mål”, tills jag når 100 genomförda dagar utan socker, gluten och alkohol. En dag har jag halkat snett och ätit sötsaker, en dag av 91. Det är ju ingenting och samtidigt svider det att det skedde, för sådan är jag, jag vill göra allt fullt ut eller inte alls. Genom åren har jag förstått att jag är sådan och försökt lära mig gå ”den gyllene medelvägen”. I perioder lyckas jag med det och i andra perioder kräver jag utmaning och förändring! Så min balans i livet är väl att ha lite lagom obalans 🙂

Så nu, 8 dagar innan jag når 100 dagar, funderar jag på hur fortsättningen skall se ut. Jag ser fram emot att ta ett glas vin till en god middag men tror att det stannar där. Min kropp och mitt psyke mår så mycket bättre utan sockret, det är en uppoffring värd att göra för att må som jag gör idag. Jag har lättare för att hålla vikten, åker inte berg-och-dal-bana upp och ner. Humöret är jämnare och stabilare, magen mår bättre, huden är lenare(!), jag känner mig mer klar i huvudet, njuter mer av god mat och trivs bättre i mina kläder.

Jag har fått tänka om några gånger, ändra min förutbestämda plan och det har varit både tufft och nyttigt. Som person är jag principfast och envis, så till den grad att det kan gå ut över vad som är praktiskt genomförbart och realistiskt. Men positiva följder av detta är att jag ogillar att ge mig och biter i det sura när det tar emot 🙂 Jag har exempelvis fått tänka om kring träningen, lade ambitionsnivån för högt till en början och blev besviken för att jag ej hann/hade ork till att genomföra alla inplanerade pass. Nu tränar jag på morgonen, innan jobbet, för då har jag energi och är pigg! Därför äter jag även annorlunda nu, stoppar i mig lite käk efter träningen och följer alltså inte en periodisk fasta just nu. När mina arbetstider förändras och jag själv styr mina arbetstider kan jag tänka mig att gå tillbaka till periodisk fasta. Det har hjälpt mig enormt i att hålla vikten och energin på en bra nivå.

Som en typ av avslutning på denna utmaning skall jag delta i Funäsfjällens Multisportrace (skrivit om det i tidigare inlägg) den 1/9. Och dagarna efteråt åker jag på en efterlängtad semester! Det kommer bli en hejdundrande avslutning på dessa lärorika 100 dagar och även en välförtjänt belöning!

När jag når den 100:e dagen skriver jag ett summerande inlägg, lite mer om mina upplevelser, framsteg och slutsatser. Och kanske kommer det en ny utmaning som tar vid där denna slutar… får se vad jag hittar på!

Morgonträning

Morgonträning

Dag 79/100: 20 dagar till målgång!

Om 20 dagar går jag i mål på min 100-dagars utmaning!

Har haft en tuff vecka med motgångar och börjar nu komma på rätt köl igen. Vikten har ökat som följd av att jag ätit mer och det har satt lite griller i huvudet. Men bort med det, för nu kör jag fullt fokus framåt och med ny lust till träningen!

Idag klev jag upp och tittade ut på solsken, hade svårt att bestämma mig för om det skulle bli ett pass på racern eller ett pass på gymmet. Bestämde mig för att börja med gymmet och ta en runda på hojen senare idag 🙂 Genomförde en enkel och flåsig cirkel bestående av;
5 varv av:
10+10 X-band walk (för sätesaktivering)
12 KB high swing, 16kg
12 rodd i Redcord (liknande TRX)
120 sekunder rodd i roddmaskin
12 diagonala armhävningar mot steplåda (en hand på lådan och en i golvet, vandra över lådan till andra sidan och genomför nästa armhävning)
5+5 pistol squats, 3kg
60 sekunder stakning i Stakmaskinen
10 roll outs

Klockade inte rundan, ville inte att tävling och ”maxande” skulle vara främsta fokus men hela rundan tog mig ca 30min. En kul runda som jag kommer köra igen!

Dag 72/100: tog ett snedsteg

Sitter och pustar ut i soffan efter en intensiv runda på racern, typiskt mig att inte kunna ta det lite lugnt och njuta 🙂

För er som känner till Funäsdalen tog jag rundan ner till Risnäset, runt sjön, tog av mot Ljusnedal och sedan tillbaka in mot Funäsdalen. En kort runda (ca 2mil) som tog mig 35min från start till mål, höll ett snitt på 85% arbetskapacitet(!). Sista backen upp från Funäsdalsberget, in mot byn, är en riktig mördarbacke – pulsen strax över 90% efter sista kröken! Hängde som en våt disktrasa över styret när jag väl kom upp på flacken och fick rulla ut. Gött att ha pressat kroppen till gränsen 🙂

Veckan som gått har vikten och framstegen stått still, tog ett bakslag när jag en dag inte kunde motstå att äta bröd och glass. Trodde själv aldrig att jag skulle bryta min ”sockerfrihet” men nu hände det och det känns inte kul att ”redovisa”. Men jag vill vara ärlig mot mig själv (och dig som följer min utmaning), ingen utmaning som inte har ett bakslag med sig… för i sådana fall har utmaningen nog varit för lätt tänker jag. Och det visar på mer styrka att komma igen efter motgång än att göra framsteg när allting flyter på och känns lätt. Jag har i alla fall lyckats behålla min nya vikt, 67kg, och jag har haft mer energi till att vandra i fjällen och ta intensiva cykelturer!

Igår gick jag och sambon upp på Mittåkläppen – en riktigt kul liten utmaning! Himlen var fri från det gråa och solen sken så det värmde. Vi startade vid Djupdalsvallen, en otroligt vacker gård inbäddad i en dal av grönska och en glasklar bäck. Efter en bit in på stigen kunde man se Mittåkläppens topp torna upp sig långt där borta – ståtligt och säreget i sin form.

Startat vägen upp på Mittåkläppen

Mittåkläppens topp i bakgrunden

Blommor på Mittåkläppen

Blommor på Mittåkläppen

Jag tvivlade på att jag skulle orka hela vägen upp men när pulsen väl var igång och stegen flöt på rytmiskt fanns det bara ”upp” i tanken. När jag hört folk säga att de vandrar eller går i fjällen har jag tänkt ”pensionärs-motion”. Den tanken är utsuddad nu! Att gå uppför i 45min med en höjdskillnad på 350m känns i kroppen! Pulsen drog på så pass att jag vid det brantaste partiet flåsade ljudligt 🙂 Hela vägen upp var kantad av massor av vackra växter och blommor och utsikten är enorm!

Vi satte oss i lä när vi kommit en bra bit upp och åt matsäcken vi tagit med oss, grillad kyckling har aldrig smakat så bra! Blåsten tog i rätt bra på den här höjden och jag drog på mig ytterligare en jacka och vantar(!) innan vi gick vidare. 10min senare var vi på toppen, 1212m ö.h. – så häftigt!

På toppen!

På toppen av Mittåkläppen

Det kändes verkligen som en seger som jag njöt av att ha uppnått. På vägen ner värmde solen på ordentligt och nere vid Djupdalsvallen tog vi en kaffe innan vi åkte hemåt igen.

Bara att bestämma sig för vilken som blir nästa topp att ta!

Kliver av min detox

Då är det bestämt, idag kliver jag av min detox!

Efter att ha pratat med min kloka vän Malin (som också är PT) fick jag bekräftat vad jag känt de senaste dagarna, att de positiva effekterna börjat övergå i negativa. Jag känner av mer trötthet än pigghet, har tappat lusten och orken till träningen och är lättretlig. Tydliga tecken på att kroppen inte mår bra, att det är dags att göra en förändring! Det är superviktigt för mig att jag kan och vill träna, utan det mår jag inte bra. Jag tar därför beslutet att kliva av min detox efter 14 genomförda dagar och känner mig stolt och nöjd ändå!

Viktigt att tänka på och att genomföra inför en förändring är att ha en plan. En plan för hur man ska gå tillväga när det man gjort upphör och det nya tar vid. Det är lätt att tänka att ”jag vet vad jag behöver äta och hur” men utan en nedskriven plan har du inte riktning och mål för dina handlingar. Jag talar av erfarenhet när jag 2006 tävlade i Body Fitness och ej hade en plan för efter genomförd tävling. Resultatet blev att jag gick upp onödigt mycket i vikt och kanske värst av allt, att jag mådde psykiskt väldigt dåligt. En plan ger trygghet och förenklar i vardagen vilket är viktigt för allmänt välmående och undvikandet av negativ stress.

min övergripande plan för fortsättningen ser nu ut så här:
1. ok med 1-2 koppar kaffe/dag
2. tar tillbaka rött kött
3. fortsätter avstå charkuterier
4. ok med laktosfria mejerier
5. fortsätter avstå gluten
6. gryn/quinoa/rotfrukter till mina måltider
7. fullföljer mina 100 sockerfria dagar!

Ugnsbakad torsk med äpple, purjo och quinoa

Ugnsbakad torsk med äpple, purjo och quinoa

Periodiska fastan behåller jag, den trivs jag bra med och i ytterligare 35 dagar håller jag mig helt sockerfri. Jag kommer även fortsätta utforska grönsaksavdelningen, för genom detoxen har jag upptäckt hur mycket det finns som gör maten varierad och väldigt god. När jag genomfört alla 100 dagarna tänker jag fira det med ett gott glas vin till middagen! Inga galna utsvävningar, bara ett noggrant utvalt och fint glas rött till en god middag 🙂

Nu går jag upp till grannarna och avnjuter en god kopp kaffe, för vad är livet utan denna härliga brygd!

Bra motto!

Bra motto!

Dag 65/100: sliten!

Söndag = ledig dag! Vädret är grått utan att vara regnigt, tar en sväng på racern om någon timme för att få lite ny energi 🙂

Invägningen i fredags visade att jag tappat ytterligare 0.6kg, väger nu 67kg, tummen upp!

Inne på 15:e dagen på min detox, senaste dagarna har varit tunga och motiga. Energimängden jag får i mig per dag blir automatiskt lägre än vid min vanliga kosthållning eftersom jag uteslutit flera födoämnen (ex. mejerier, kött och rotfrukter som kräver tillagning). Och ovanpå detta jobbar jag mycket och långa dagar, vilket är slitsamt förstås.

Min egen träning har blivit lidande, jag varken hinner med den eller har energi för att ta mig för den. Så nu när jag är ledig får jag lite panik, vill träna allt! Jag har bestämt mig för att sänka mina förväntningar på hur mycket träning jag ska hinna med i veckorna. Denna månad och nästan hela augusti går min mesta tid åt till att jobba. Eftersom jobbet är ganska fysiskt, en hel del lyftande, flyttande och plockande, så får jag i alla fall rörelse i vardagen.

Det skrämmer mig att min träningsmotivation har sjunkit, jag varken ser fram emot att gå till gymmet eller känner att det är kul när jag väl är där. Blir ju livrädd att känna så, jag ÄR ju träning! Men så när jag tänker efter är det inte konstigt att jag reagerar så nu, min kropp är tillräckligt belastad för tillfället och orkar nog inte med ytterligare påfrestningar. Jag får helt enkelt acceptera att det är så här nu och istället njuta av stunder ute i naturen, på cykeln eller i mina x-country skor 🙂

I september är det dags för Funäsfjällens Multisportrace och en efterlängtad semester med min fina sambo!

Dag 57/100: nya framsteg!

Nya framsteg med formen, vikten och måtten minskar!

Vikt: 67,6kg – 1,3kg minskning på 2 veckor. Minskat 4,6kg sedan starten för 57 dagar sedan.
Midja: 82cm – 0,5cm minskning
Stuss: 100,5cm – 0,5cm minskning

Känns kanonbra med tanke på att jag upplevt att vikten stått still den senaste veckan.

Denna vecka har blivit en ofrivillig vilovecka, haft för mycket jobb för att hinna med träningen. Eller hinner gör man alltid men att få ihop det med maten och sömnen när jag jobbar 08-20 har visat sig svårt. Fast det handlar mest om att hitta en ny rutin och arbeta in den. Och jag ser den här veckan som tillvänjning vid nya jobbet, nya saker att lära sig tar mer energi. Skulle det visa sig framöver att det inte är rimligt att få in den träningsmängd jag planerat för får jag tänka om. Lägger fokus på att jag vid träningstillfällena känner att jag har ork, fokus och vilja. Jag vill känna att kroppen och huvudet svarar på träningen, att jag är i ”zonen” när jag är igång! Bättre med tre rejäla och laddade pass per vecka än sex medelmåttiga.

Har kommit två veckor in på mitt träningsupplägg med tre rullande veckor; första veckan består av lugna pulsar och längre träningspass, andra veckan medelintensiva pass och tredje veckan något kortare och mycket intensiva pass. Startar tuffa veckan på måndag. På morgonen har jag börjat lägga in yoga, en riktigt skön start på dagen!

Viktigast i träningen framöver är att jag får in mina konditionspass med framförallt löpning inför Funäsfjällens Multisportrace! Och så vill jag hålla kroppen pigg och fräsch, därför kör jag yogan och även triggerpoint therapy. Annan ”terapi” är den underbara naturen här omkring, lägger in en bild tagen från toppstugan på Funäsdalsberget.

Vy från Funäsdalsberget

Vy från Funäsdalsberget

Trevlig helg!

4 dagar på detox

Precis dragit i mig min utrensande morgondrink, ett örtpulver som när det blandas med vatten sakta sväller till en brun gegga! Det gäller att dricka fort annars får man spä ut den för att inte behöva dricka gelé. Det är ett under att jag får i mig detta två gånger om dagen! Berättar lite om dagarna hittills…

Dag 1
Hade förberett mig genom att köpa hem den mat jag behövde och läst upp mig på lite menytips! Eftersom jag startade på en söndag var det enkelt att fixa maten, jag hade inga tider att förhålla mig till och kunde fundera igenom mina val. Startade dagen med utrensande örter och åt min första fasta föda vid 13-tiden, som vanligt med andra ord. Två måltider fast föda och två stycken frukt-/grönsaksdrinkar med nötter till var vad jag fick i mig.
Det kändes spännande och kul att ge sig in i något nytt! Förväntade mig en utomjordisk huvudvärk från kaffeabstinensen men den uteblev. Kände mig pigg och trivdes med maten, förutom utrensningsdrinken då!

Dag 2
Vaknade med en molande huvudvärk och insåg att detta kunde bli en tuff dag. Det blev det. Jobbade och kände mig otroligt trött och ur form. Kollegorna pikade mig för mitt beslut att avstå från kaffe och jag stålsatte mig, hade jag startat detta skulle jag också avsluta det och dessutom på bästa sätt! Huvudvärken blev värre under dagen och på kvällen trodde jag mitt huvud skulle sprängas! Lägesförändringar (ta sig från liggande till sittande) fick hjärnan att bulta som om något försökte ta sig ut genom mina tinningar. Jag gick och lade mig tidigt, hoppades på en bättre dag nästa morgon.

Dag 3
Och det blev det! Den galna huvudvärken hade släppt och jag kände mig mycket piggare. Det var en fantastisk känsla eftersom jag nästintill velat ge upp (bara nästan, för jag hade aldrig gett upp!) dagen innan. Att kollegorna småretades om hur gott det skulle bli med kaffe var inte lika irriterande som det varit dagen innan 🙂 Jag hade gärna druckit en kopp för att det är gott men kände inte ett begär efter det som på måndagen.
Måltidsordningen blev densamma som tidigare dagar, utrensande drink på morgonen, massa örtte/rött te och vatten fram till lunch vid 13-tiden. Mellanmål bestående av frukt-/grönsaksdrinkar och en middag liknande lunchen. Höll i löpträning på kvällen – back-intervaller i solig skog, härligt.

Lunchtallrik

Lunchtallrik

Gårdagen såg sedan ungefär likadan ut, en lätt antydan till huvudvärk (kan bero på stress och stela muskler också) men inget outhärdligt. Har dessa första dagar dragit på mig mer vätska i kroppen, utgår från att det hänger ihop med omställningen i kosten och att det jämnar ut sig på sikt. Energimängden per dag blir ungefär densamma som innan detox men med en lite annan fördelning, större andel kolhydrater (vilket också bidrar till ökad mängd vätska i kroppen). Väger och mäter mig igen på fredag.

Nu är det dags för en ny dag!